torsdag 12 december 2013

Brev till Ibrahim Baylan

I natt skrev jag ett brev till socialdemokraternas högste ansvarige för skolfrågor:

"Hej, Ibrahim.

Klockan är mitt i natten och egentligen borde jag sova. I morgon ska min son till skolan och ska jag vara ärlig borde jag också gå till skolan och plugga lite grann. I vårt lilla pappa-son-hushåll är det nämligen så att båda två är sysselsatta inom det område som du som nästan ingen annan har gjort till sitt: skolan. Jag skriver nästan ingen annan, för överste Björklund är ju skolan personifierad men han spelar ju för det andra laget…

Anledningen till att sitter mitt i natten och skriver är att jag ligger sömnlös över skolan. Inte över min egen, Göteborgs universitet är en utmärkt skola, och inte över skolan generellt utan för min sons skola. Min son går på Karl Johansskolan i Majorna i västra Göteborg. Jag vet inte om du är bekant med Majorna men låt mig säga så här: det är den rödgrönaste stadsdelen i en i övrigt väldigt rödgrön stad. I och med att Göran Persson, socialdemokratisk partiledare och tillika statsminister, kommunaliserade skolan och de rödgröna är i majoritet i så väl staden som i stadsdelsnämnden så kan alltså tillståndet på min sons skola direkt härledas till socialdemokraterna med stödpartier. När och om ni övertar regeringsmakten ska ni tillsätta en skolkomission säger du. Gott så, ämnet är komplext och drastiska och oövertänkta åtgärder gynnar ingen. Det finns dock saker som till och med en blind kan se. På min sons skola är de tämligen uppenbara nämligen.

Skolinspektionen var inte vidare nöjd med situationen så man tillsatte en ny rektor för att reda upp situationen. Det gjorde hon, med besked. Alla blev jättenöjda, personal, föräldrar och elever är helt eniga om att situationen har förbättrats avsevärt och att skolan återigen är en plats där man kan studera och faktiskt lära sig något. Finns det då någon som inte är nöjd? Du har nog redan gissat vem eller vilka som inte blev nöjda. Mycket riktigt, det var ekonomiavdelningen som inte var nöjd, inte alls nöjd. För bra skola är nämligen inte billig, det kan jag berätta för dig utan att du behöver tillsätta någon komission. Vår rektor har anställt olika typer av stödpersonal för att hålla reda på dessa stora (och växande) klasser där man integrerat elever med olika typer av problematik. Det funkar alldeles utmärkt men det är inte gratis.

Så nu sitter jag i prekär sits. Jag kommer nämligen vara tvungen att lyssna på dig och kanske lite på Stefan Löfvén använda skolan i valkampanjen som ett bollträ mot regeringen. PISA-resultaten är naturligtvis en katastrof för landet och det hade varit ett kardinalfel av er som oppositionsparti att inte påminna den sittande regeringen om detta vid varje tillfälle som ges. Varför är då detta en prekär sits för mig? Jo, jag vet ju vad socialdemokratisk skolpolitik är i praktiken, bortom floskler, retorik och skolkomissioner. Den är snål och ogin. I en stad där politiker bygger det ena monumentet efter det andra (Operan, Göta-tunneln och nu en Star Trek-bro) över sin politiska gärning snålar man på skolan. Resultaten låter givetvis inte vänta på sig: segregation, kriminalitet och missbruk är dessvärre min stads signum numera. Det finns inga vägar runt detta: att satsa och att alla barn ska ha en chans att gå och trivas i skolan.

Jag är som du kanske märker inte omedveten om att detta till syvende og sist inte är ditt jobb utan att skolan i Göteborg är Annelie Hulthéns ansvar men du är ändå ert partis högst ansvarige inom skolområdet. Kan inte du bara lyfta luren och ringa henne och fråga hur det är med skolan i det socialdemokratiska skyltfönstret Göteborg? Eller så kan du kan börja med att läsa Skolinspektionens rapporter om skolorna i Göteborg. Risken finns att det blir en lite spänd ton på telefon om du gör det innan du ringer men det är kanske det som behövs, för hon och hennes kollegor i den politiska majoriteten verkar inte riktigt fatta. Kanske är det för upptagna med annat, Göteborg har ju som du kanske vet inte bara problem med skolan.

Jag har nästan gett upp att kunna utöva medborgarinflytande i min stad. Den är utformad för "Göteborgsandan" och medborgarna är mest en demokratisk kuliss. Så nu står mitt hopp till dig, att du ska ta ditt uppdrag och din roll som framtida utbildningsminister på allvar. Upplys sossarna här nere att skolan är viktigt och att det till och med kan vara frågan som avgör valet. Det har de nämligen inte fattat för fem öre.

Med vänliga hälsningar;

Enrique de Gregorio, pappa till en grabb i ettan på Karl Johansskolan"

I dag på förmiddagen kom svaret:

"Hej Enrique
Tack för ditt mail. Jag är tacksam därför att du suttit och skrivit mitt i natten om hur du upplever situationen i din kommun och din sons skola. Det är värdefullt för mig att ta del av det. Jag för naturligtvis kontinuerlig diskussion med partivänner över hela landet. I den dialogen för jag fram behovet av större investeringar i skolan. Det gör vi också i vår nationella politik där vi prioriterar öronmärkta investeringar i skolan på ca 4,6 miljarder kronor per år.

Nu är det tyvärr så att tillståndet i svensk skola är illa oavsett var i landet vi är: Nedgången är så bred och genomgripande att den inte går att förklara med någon enskild reform (enligt skolverket), det är mot den bakgrunden vi föreslår att en kommission med de bästa nationella och internationella forskarna får möjlighet att göra en analys av orsakerna bakom tappet och komma med förslag till åtgärder som vi, helst, över blockgränsen kan implementera.

Mvh Ibrahim Baylan"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar