I diskussionen den 11 december kring skolsituationen i Majorna –Linné viftade SDN:s ordförande bort problematiken med att många väljer friskolor eller skolor i andra stadsdelar med orden: ”Det är lika många som väljer att komma till våra skolor så det jämnar ut sig.”
Enligt uppgifter från stadsdelsförvaltningen är det drygt 500 elever från andra stadsdelar som går i Majorna-Linnés skolor, hur många av dessa som är barn med växelvis boende i Majorna-Linné men är skrivna i annan stadsdel kan man dock inte ta fram. Antalet elever som lämnar stadsdelen är 1103 av totalt 4130, med andra ord så väljer fler än var fjärde elev en annan skola än den i närområdet. En lokal handlare som förlorar var fjärde kund i sitt primära upptagningsområde skulle nog ligga sömnlös både en och två nätter. Men för våra politiker är detta inget bekymmer.
Möjligheten som det fria skolvalet innebär har framförallt blivit en möjlighet att kunna välja bort icke önskvärda alternativ. Man väljer inte att komma till någonting utan att komma bort från något.
Politiker ska inte detaljstyra kommunal verksamhet men de ska peka ut riktningen för den. Medlet de har för detta är budget. I budget är det inte bara de ekonomiska ramarna som sätts utan även målen och visionerna för verksamheten pekas ut. Tänk om man i budgeten för 2014 hade skrivit in att man haft som målsättning att fler elever i stadsdelen ska välja de egna skolorna. Att den egna verksamheten ska vara något som man är stolt över, ett naturligt och självklart skolval för invånarna i stadsdelen. Ett sådant mål hade pekat ut en tydlig riktning för tjänstemännen att arbeta mot. Tyvärr verkar det nu istället som man gett upp för idéburna friskolor som vill återinvestera i verksamheten men också för riskkapitalistföretag som vill tjäna pengar på skolmarknaden.
Varför vill man inte vara bra?
David Nilsson, förälder till barn i årskurs 4 och 6 Karl Johansskolan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar